Göra något åt saken

den nuvarande situationen i det svenska samhället gör att fler och fler röster höjs för att "göra något åt saken". Det är väldigt lätt att kräva en lösning på ett problem om man inte känner till alla konsekvenser ut av problemet.

Låt mig göra ett scenario. En så kallad extrem organisation demonstrerar för att kriget som i detta nu pågår runt Gaza och Israel. En annan grupp dyker upp för att göra en motdemonstration. Unga och hetlevrade personer får slut på argument och det första slaget sätter igång allt ett slagsmål.

Media övervakar och rapporterar att två stycken grupper av "extremister" rök i luven på varandra. Media har för en gångs skull inte gjort något fel, ja förutom att kalla grupperna för extremister.

Dagarna framöver uppstår bråk runt om i landet på olika platser mellan olika grupper som säger sig sympatisera och vill visa att deras engagemang. Fler bråk uppstår. Efter ett tag börjar insändare, bloggar, ledarsidor och politiker prata om problemet med de bråkande grupperingarna.

Någon gråhårig människa i något dammigt gammalt kontor på någon form utav institution kommer då fram till att dessa "extremister" måste stoppas till vilket pris som helst. Lås in dem, plocka bort deras stämband och filtrera bort deras texter från internet.


Scenariot låter kanske otroligt men om man tänker efter lite. Det är inte "extremisterna" i sammanhanget som är farliga. Det är personerna som vill "värna om demokratin och det multikulturella samhället" som är det riktiga hotet. Det är dessa personer, som drivs av rädsla för saker de inte förstår, som är det riktiga hotet mot demokratin och det öppna samhället.

Jag är mycket säker på att de flesta personerna i det avlånga landet Sverige kan tåla att höra dumma tankegångar. Men är vi villiga att plocka bort den mest fundamentala grundbulten i ett demokratiskt samhälle, rätten att yttra sig om vad man vill.

Jag är inte villig att offra hälften utav mina tankegångar bara för att "göra något åt saken".

Smink, för män....

Nyfikenheten kan ställa till en del problem ibland. Personligen så straffades min egen nyfikenhet av att trycka på den här länken.

Kommentarer från min egen sida anser jag vara överflödiga.

Så kallat kontroversiella frågor

Moralistiska frågor som bör få definitiva svar. Självklart kommer någon person som lider utav defekter att skriva något i stil med att jag är känslokall eller har dålig medkänsla. Men eftersom att grundregeln att jag inte gör ett skit för någon annan innan de har gjort något för mig kvarstår så vill jag påstå att mina svar är korrekta.

Låt mig därför nu länka till en lista som ska innehålla en del så kallat kontroversiella frågor.

Att vittna eller inte vitna?
Jag kräver att alla andra ska vittna för min egen del. Men om jag ska vittna för en person jag inte känner eller att det skulle innebära problem för min egen del så avstår jag.

Att anmäla eller inte anmäla?
Innebär det att jag förnöjs eller på ett eller annat sätt har någon vinning utav det så ja. Om inte så nej.

Pro choice eller inte?
Ett foster har inget aktivt medvetande eller bestående minne, därför har jag lika mycket rätt att avliva det som myrorna som är irriterande på tomten.

Konsekvensneutral eller inte?
Om jag kan tjäna på en sådan publicering i någon form så vist. Rikets säkerhet är täckskäl för paranoida och idiotiska tankegångar.

Donera organ eller inte?
Självklart ska jag leva. Jag kan mycket väl tänka mig att betala för att överleva. Bara jag går först i kön och mår bäst. Varför ska jag sedan donera organ. Jag är mycket tveksam till att någon vill ha mina organ med tanke på min livs stil.

För eller emot dödsstraff?
Jag vill själv inte att någon ska kunna död mig utan straff. Därför är jag emot det.

“Skvallra” eller inte?
Har jag personlig vinning på en sådan sak så ja. Jag kan även tänka mig att göra en sådan sak om persons i fråga redan har gjort samma sak emot mig. Om inte någon utav de kriterierna uppfylls så bryr jag mig inte.

Ljuga eller inte?
Självklart så finns det goda lögner. Om jag kan ljuga om något till någon på ett sätt som gör att lögnen är vattentät och att jag på ett eller annat sätt har vinning utav det.

Bidrags- och skattefuska eller inte?
Eftersom att jag är tvungen att betala skatt så är jag emot att bidragsfuska. Alla kan göra det och i slutändan så är det jag som betalar en del av det. Skattefuska har jag däremot näst intill all vinning på och andra personer som betalar skatt får betala.

Labbråttor eller inte?
Eftersom att djur dödas dagligen för att vi vill ha föda så ser jag ingen större skillnad på om de skulle råka dö utav en experimentell behandling. Jag ser hellre att djur dör än att jag skulle dö.

Vegetarian eller inte?
Det finns gott om andra kötttätare i naturen som inte är speciellt snälla mot sina byten. Vi människor har helt enkelt bara raffinerat processen att äta andra djur. Det är en bra proteinkälla som jag personligen uppskattar Dessutom verkar en kost som enbart består av grönsaker ge allvarliga störningar i hjärnkontoret.

Päls eller inte?
Päls är vart skönt och i mina ögon stilfullt.

Regnskog eller inte?
Ser ingen poäng med att bry mig om regnskog. Skog som skog. Blir det en möbel av det så mår jag gott.

Kort kjol eller inte?
Inte mitt problem. Därför ska jag inte bry mig om det.

Plastikoperationer eller inte?
Om det är något som jag vill göra så vill jag att det ska finnas tillgängligt. Jag bryr mig inte om vad andra gör med deras utseende.

Legaliserad prostitution eller inte?
Att två personer har sex utan att involvera pengar är lagligt. Varför ska det vara olagligt om jag vill köpa eller sälja det som en tjänst.

Civilkurage eller inte?
Känner jag inte personen så skiter jag i det. Har jag vinning av det så kan jag involvera mig.
Får man skämta om allt?
Ja denna blogg är et bra exempelpå att frispråkighet borde gå före moral och andra fåfängor.

Tvångsomhänderta eller inte?
Detta är ett områda som är otroligt snårigt. Så lönge det inte är jag som blir omhändertagen eller att jag på annat sätt skulle lida av det så är jag för det.

Filtrering

Internet är en plats med så mycket mer skit än vettigt material. Detta faktum känner väldigt många, till men ibland så börjar man fundera på om ett filter av någon sort kanske skulle vara något. För att slippa se den onödiga skiten som man inte vill se. Ta bort text med massa sentimentalt skitsnack som man inte bryr sig om eller vill slösa tid på att läsa.

Dikter skapade utav fjortisar som innehåller stavfel, syftningsfel och svengelska. Bildigenkänning som plockar bort alla över-photoshoppade bilder på pubertala personer med sexuella antydningar. Göra ett internet som blir mer sakligt, mer effektivt och mindre irriterande. Plocka bort alla irriterande förkortningar och smileys som personer skriver i kommentarer.

Ett internet som skulle vara mer grått än brunt. Ett internet där inproduktivt skvaller och allt relaterande till aftonbladet skulle försvinna.

När man tänker efter lite. Ett helvetes tråkigt internet.

Vilkår

På den så kallade öppna marknaden som tydligen ska existera här i världen så ska det finns regler för hur företag och affärer får skötas. Vissa är enbart för att förtydliga uppenbara saker, andra är till för att motverka marknadsdominans. Hur som helst så verkar alla överens om att reglerna ska gälla alla.

Men låt säga att företaget drivs av staten eller är löjeväckande stort. Om staten äger ett företag så brukar det finnas något taskigt täcksjäl till det. Tex Systembolaget och svenskens alkoholkultur, eller Svenska spel och den ondskefulla speldjävulen i befolkningen.

Låt oss åsidosätta statliga företag och ta en titt på företag som har lyckats bli löjeväckande stora. Biltillverkare är idag ett mycket bra exempel. De verkar inte spela efter samma regler som resten utav företagen i världen. Om det lokala byggbolaget skulle gå i konkurs så skulle knappast staten satsa åtskilliga miljoner på att hålla det vid liv.

Varför ska de svenska skattebetalarna aggera respirator till privata företag och intressen. Företag som driver en verksamhet som uppenbarligen inte fungerar i ett marknadsmässigt perspektiv.

Arbetsmarknaden kommer att få en ordentlig smäll om företagen går i konkurs. Men att pumpa in pengar i företagen skapar minst lika många problem, men då av annan sort och hos andra personer.

I praktiken blir det så att Svensson lånar pengar till biltillverkare för att i ett senare skede köpa produkter av denna. De redan har betalat en gång via skattsedeln så att biltillverkarna kan producera och nu ska de betala en gång till så att de kan betala av lånet till sig själva.

Statens dubbelmoral i arbetsmarknadspoletiken

Det var inte länge sedan som centerpartiet la fram ett förlag som skulle försämra unga personers arbetsvillkor, lönemöjligheter och tryggheten i anställningar. På något vridet vänster så trodde de att en sådan reform skulle ge unga fler, mer och bättre arbeten.

Turligt nog så röstades förslaget ner av mer förståndiga personer i riksdagen. Att kapa bort unga personers rättigheter på arbetsmarknaden är inte lösningen på något. Så ungdomarna av idag är ungefär lika arbetslösa som för 2 år sedan och engagemanget från politikerna om att lösa problemet spårlöst försvunnet.

På något mystiskt vänster så vill dock staten att svenskarna ska avstå pension för att arbeta längre. Tydligen så räcker inte statsfinanserna till om vi ska gå i pension vid 65 års ålder. Ändå så är det inte nödvändigt att göra något åt ungdomsarbetslösheten.

Stat och regering svamlar om arbetsförmedlingen som aldrig någonsin har fungerat eller fyllt det syftet som var tänkt. Att förmedla arbete är nödvändigt men den nuvarande arbetsförmedlingen är idag en fasad av meningslösa kurser och personliga handlings planer.

Hur kan det komma sig att regeringen vill behålla den allt äldre befolkningen som redan jobbar? När det finns ny och fräsch arbetskraft att hämta omgående nere på gatan.

Alla unga personer som idag är arbetslösa i sverige vet att regeringen inte har gjort ett skit för dem. Unga arbetslösa idag vet att regeringen inte kommer att göra ett skit heller. Det är bekvämare att behålla något som fungerar någorlunda än att försöka förändra, förnya eller förbättre.

Ideologier och förändringar

Det finns idag en viss uppfattning om att nästan alla personer i sverige och världen som har makt är mer eller mindre dum i huvet och bör om möjligt plockas bort för att ersättas med något annat. De flesta personer som har en sådan uppfattning borde se sig själva i spegeln och fundera över om de skulle kunna göra jobbet speciellt mycket bättre själva.

Om man vill skapa förändring så borde finns det några enkla men nästan universella frågor som man bör ställa sig själv innan gastande och gormande om förändring ska ske.

1. Vad bör förändras? Att byta ut VD'n för ett företag behöver inte betyda att speciellt stora förändringar sker. Att byta ut styrelseordförande eller skaffa nya ägare är oftast ett säkrare kort på att skapa förändring i ett företag.

Slutsats är att budbäraren inte alltid ska bytas ut. Byt ut budskapet som kommer eller ännu bättre skaparna ut budskapet.

2. Varför ska det förändras? Nödvändighet brukar vara den uppenbara och vanligaste förklaringen. Men tänk då efter vilken sorts nödvändighet och vem är det som anser att det är nödvändigt. Ska den stora massan bestämma om det är nödvändigt eller ska spetskompetens bestämma?

Nödvändighet bör specificeras noggrant och en kompromiss mellan massans vilja och kompetensens vilja brukar ofta ge resultat som tillfredsställer nästan alla i mer eller mindre stor skala.

3. Vem ska förändra? Är det ledningen som ska ta beslut? Ska investerare ställa krav eller ska politiker och folket ställa ideologiska krav?

På denna fråga finns inga definitiva svar. Oftast är tumregeln att förändringen ska ske så fort som möjligt och att inga formella instanser hoppas över. För att ett beslut ska kunna ske så fort som möjligt så måste alla olika insatser vara överens till att börja med.

Att komma med ett förslag från ett håll och ett annat från ett annat håll brukar skapa konflikter som drar ut på tiden. Öppenhet skapar större förståelse för de olika behoven och oftast kan fler personer ge bättre förslag än en mindre grupp.

4. Kan förändring ske på annat sätt? Denna punkt hoppar väldigt många ideologer över. Med Ideologer så menar jag politiker. Personer som värnar om tex miljön framför allting annat blundar oftast för de mest grundläggande behoven som finns i ett samhälle. Vatten mat och värme.

Personer som förespråkar frihet framför allting annat brukar stöta på problemet med rätts säkerhet. Om alla personer är fria att göra vad de vill så finns det inga regler som specificerar någonting. Ett laglöst land skulle aldrig fungera.

Konservativa personer är ofta eller nästan alltid emot utveckling. Om ett samhälle stannar så dör det. Utveckling är nödvändigt i alla former för att överleva och ta hand om de situationer som uppstår.

Socialister och kommunister stöter alltid på problemet att alla personer här i världen vill inte alltid väl mot andra. Om inte alla strävar mot samma mål så brakar systemet samman. Att hitta ett rötägg i ett samhälle är inte svårt och olika former utav socialistiska experiment här i världen har visat att de fungerar ganska dåligt.

Så vad fungerar då? En salig blandning utav ideologier och uppfattningar som kompletterar varandra i större eller utsträckning har visat sig att fungera ganska bra. Problemet med en sådan sak är att olika uppfattningar bör sättas i verkan fortare än vad de gör idag för att motverka de problem som uppstår.

Kort och gott så är det största problemet idag politikens tröghet. Däremot att avskaffa den nuvarande politiken för att införa ett mer direkt system har historien visat att det inte heller fungerar speciellt bra.

Brev till gud



Jag har hört dumma idéer förut men tanken om att skicka brev till gud måste vara bland det mest hjärndöda jag har hört på väldigt länge.

Låt oss börja med det faktumet att ingen religion i världen har hitintills lyckats bevisa att deras högre makt eller livs filosofi på något sätt stämmer eller vetenskapligt bevisas.

Men låt oss nu bortse från den lilla detaljen. Om nu gud ska finnas så ska han (varför det nu är en han kan man fråga sig) så hör man allt som oftast att denne är allvetande och ofelaktig. Låter som en korsning mellan Steve Jobs, Goggle's databas och FRA.

Varför ska man skicka papperslappar halva jorden runt till någon som redan vet att du skickat lappen och till och med vet vad du har skrivit på lappen. Jag står förbluffad och förundrar över varför en sådan här ritual forsätter.

Censur

Efter en djupgående och ganska intressant diskussion runt bekanta idag om ämnet censur så tänkte jag att det skulle vara en passande överskrift på dagens inlägg.

Det jag personligen kom fram till är att censur är så mycket mer än enbart att plocka bort svordomar och könsord ur Tv och radiosändningar. Att införa en censur behöver inte vara att någon går igenom material i efterhand. Det behöver inte ens påverka en kommunikations kanal.

Censur i dess yttersta form måste vara rädsla. Att någon ser, hör och vet allt du gör. Som är beredd att sätta dit dig för minsta lilla felkliv eller opassande uttalande. En sådan rädsla måste om något vara den ultimata formen utav censur.

I dagens sverige så vet folk att det krävs ganska många felsteg och ibland ganska mycket handling innan polismyndigheterna funderar på att göra något saken. Färska statistik som jag inte orkar att länka till idag visar tydligen att mer 90% av alla småbrott som Svensson sysslar med är saker som polisen inte ens tar upp eller gör undersökningar utav.

Men om alla övervakning utav folket skulle ske maskinellt. Övervakningskameror och filtrering utav folks telefonsamtal skulle säkert ha någon form utav effekt. Men skulle det i förlängningen enbart innebära att alla kriminella skulle använda rånarluvor och andra kommunikationsmedel?

I ett övervakat samhälle skulle faktiskt den ultimata formen utav censur kunna leva ohotad. Rädslan att bli ditsatt utav systemet. Systemet som byggdes för att "skydda folket". Man kan undra vilket folk som skyddas och från vad i ett samhälle där alla lever i konstant rädsla.

Självkritik

Efter konsumtion utav en obestämd mängd alkohol igår, så kom jag fram till att självkritik är dumt och något som folk borde sluta med. Otaligt många personer höjer detta fenomen och självdestruktiva tänkande till skyarna som en lösning på alla problem här i världen.

Varför ska man kritisera sig själv när det finns så många andra personer här i världen som gör den saken så mycket bättre åt sig? Att kritisera sig själv är något som förvisso kan vara smart att säga till personer uttrycker egoistiska och sinnesslö tankegångar.

Jag fick nyligen en fråga som löd ungefär som följande. "Hur kan du kritisera andra personer här i världen som är egocentriska när du själv är det? Har du ingen självkritik?"

Kort svar NEJ!

Det är sant att jag häcklar folk för trångsynta och enkelspåriga tankegångar ganska ofta. I samma veva som jag gör det så är jag precis lika dum själv. Det jag inte föstår är varför jag ska kritisera mig själv när det finns så många runt omkring mig som kan göra det så otroligt mycket bättre.

Om det finns andra som kan göra saker och ting bättre så förstår jag inte varför jag ska syssla med detsjälv. Om de andra personerna runt omkring mig dessutom uppskattar och gör jobbet bättre så borde det inte vara uppenbart?